En enorm lättnad!

Ja, det är verkligen en enorm lättnad! Nu har det gått ungefär 1,5 vecka och nu är även de 2 små vildkatterna infångade.
De har fått komma till ett alldeles eget hem här i närheten. En supertrevlig tjej som jag hade väldigt mycket kontakt med under tiden jag försökte fånga in dem. När den första var infångad så skickade jag ett sms, hon slängde sig i bilen och kom hit direkt för att hämta hem den.

Sen tog det några dagar till innan det var dags för nästa… Han var väldigt envis den lilla svartvita. Jag misstänker att han sett vad som hände både med mamma och syskon. Han var mycket försiktig. Han var framme vid fällan flera gånger men gick inte in i den. Jag lade lite mat utanför fällan och sen i gången in. Han sträckte sig så gott han kunde för att äta så mycket som möjligt utan att behöva gå in i den helt och hållet. Jag stod inne i fönstret och tittade på honom flera gånger. Önskar att jag hade haft en lång pinne och bara puttat till rumpan på honom det där lilla sista som behövdes för att fällan skulle slå igen  😀

Skam den som ger sig! En kväll blev väl hungern för stor och han gick in. Än en gång så skickade jag ett sms och både tjejen och hennes sambo körde omgående hit och hämtade den lilla parveln. Hon har lovat hålla mig uppdaterad om hur det går för de små liven. Hon har i alla fall redan fått klappa dem lite vilket jag tycker är ett stort framsteg. Hoppas innerligt att det ska gå bra för dem.

Nu har jag totalt fångat in 9 katter. Några har tyvärr försvunnit härifrån. En liten kattunge, tror jag, fått sätta livet till här i skogen. En annan lite större kattunge har gått härifrån. Jag har ingen aning om vart han tagit vägen. Ser du honom någonstans så får du gärna höra av dig!
Han ser ut så här och kallas för Juno hos KKS.

 

En lite bättre bild på Juno.

Vintertid = lite tjockare 🙂
Detta foto är taget bara nån vecka innan han försvann.

Pappa katt, Tarzan, finns kvar här än så länge. I fredags ringde min kontaktperson på KKS och berättade att en tjej hört av sig och ville ta hand om Tarzan. Jag blev helt varm i hjärtat! Jag trodde helt ärligt att det bara var jag som tog mig an djur som ingen annan vill ha men tydligen inte. Jag trodde aldrig att de skulle hitta ett hem till denna slagskämpe men jodå!  🙂 Han ska få bo på en liten hästgård inte så långt härifrån.

Det har gått 4 år nu sen han kom hit första gången. Då hade han öron! Idag är det mest bara små stumpar kvar.  🙁 Jag tycker så synd om honom – han har inte valt detta liv själv.

Ibland på sommaren så rycker han bort sin egen päls. Jag har sett honom göra det flera gånger men jag vet inte varför han gör det. Jag antar att det har något att göra med ohyra eller liknande. På bilden ovan har han ett öra som fortfarande är ganska ok. Många gånger när han kommer hit och ska äta så kan jag se att han varit i slagsmål. Det blöder på öronen och ibland även rivmärken på näsan.

På sommarhalvåret så får han dela mat med igelkottarna. 🙂 Det är inte så uppskattat att de tar hans mat.

Han har också haft ett par olika flickvänner här som han bjudit på middag. Detta var grannens katt. De flyttade för ett par år sedan vilket Tarzan tyckte var mycket tråkigt.

Ser verkligen fram emot att fånga in honom nästa vecka. Ta honom till veterinären för att sen köra honom vidare till hans alldeles egna nya hem!

Wish me luck!  🙂

 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedintumblr

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.